Loke




Lokes maillista:

Om Norge


Om Norge

Vi svenskar har alltid varit ett resande folk. Allt från våra förfäder vikingarnas härjartåg i österled till dagens Thailandsturister har tyckt om att se sig om i världen.
Dock inte jag.
Nog för att jag älskar att resa men jag gör det helst inom Svea Rikes gränser. Kanske för att jag värderar drickbart kranvatten, hotellrum utan ormar och poliser som kan tänka sig att hjälpa en utan att ta betalt för det. Kanske för tågen som avgår när de ska och matbutiker med produkter som inte är angripna av kackerlackor och galna fågelsjukan. Eller kanske är det för att jag blir så oerhört frustrerad av språkförbistringen att jag faktiskt hellre umgås med en sjukpensionär i Varberg som talar hyfsad svenska än med en konstnärslegend i Barcelona som snubblar fram skolengelska. Nu finns det ju dessbättre ett land som motsvarar alla krav för oss som vill åka utomlands men ändå ha det som hemma: Norge!

Ja, vi älsker dette landet! Det är så sant som det är sagt. Lillebror Norge är ett underbart land som fungerar i princip på samma sätt som Sverige fast med nyanser av något kanske inte exotiskt men i alla fall sådär lagom kittlande annorlunda. För att börja med det uppenbara; naturen. Även om vi har storslagna landskap i norra Sverige och vansinnigt vackra lantmiljöer i mitt hemland Dalarna ligger vi banne mig i lä mot grannen i väst. Jag åkte nyss tåg mellan Oslo och Bergen och jag trodde ett tag jag hamnat i Sagan om Ringen.
Vidare har vi priserna. Det är väldigt dyrt med basvaror som fatöl och ciggaretter men ska man inte fjällvandra går det ju alltid att köpa med sig ett lock billigt blask från Sverige. Jag brukar dessuotm lura mig själv att jag ska ska tjäna en mindre förmögenhet på att sälja svenska cigg till norrmännen, ta med mig två limpor mer än jag behöver och röka upp allt själv. Skitdumt.
Och en tredje känd sak om Norge är ju fisken. I Göteborg brukar vi säga att Stockholm har dålig fisk. Då ska man ändå ha klart för sig att den fisk vi har i Göteborg är den som norrmännen inte lyckats sälja i Norge och som har fått ny bästföre-stämpel sex gånger. Med andra ord: fisk i Norge är en annan grej än fisk i Sverige. Det är som att äta ett annat djur. (Jag vet att det är taskigt att äta djur men jag kan inte låta bli)
Nu är det egentligen inte bara det ovanstående som gör att jag är så glad i Norge. Det finns en svårdefenierad artighet och vänlighet, på gränsen till töntighet i landet som gör mig varm i hjärtat. Några exempel: Första gången jag var i Oslo med min gode vän Erlend Jegstad kom vi till en rökig efterfest framåt småtimmarna. Direkt jag kommer in i vardagsrummet reser alla på sig, tar i hand och presenterar sig med för OCH efternamn och lägger dessutom till frasen "Hyggelig" (typ angenämnt på Svenska). Ho ho ho...
En annan gång var vi på festival med mitt andra band Räfven. Vi bodde på campingen och med ett antal Hultsfredsfestivaler i ryggen betedde vi oss som vi erfarit är brukligt på festivalcamping. Vi spelade fotboll mellan tälten, snodde tältpinnar och campingmöbler, förde ett sjuherrans oväsen och spred sopor omkring oss. På den tredje och sista dagen kom vi dock till den skamliga insikten att det faktiskt bara var vi som betedde oss så. Möblerna vi stal nattetid hämtade de rättmätiga ägarna hem medan vi låg utslagna på förmiddagen. Alla plockade upp sina sopor och i ärlighetens namn var det ganska lugnt och tyst på den övriga campingen redan vid 23 på kvällarna. Svenskjävlar!
På samma festival var det faktiskt en norrman som muckade med mig (enda gången det har hänt. Med en norrman alltså) men han lät så himla festlig att det inte gick att vare sig bli rädd eller arg. "De syns dere traenger en pukkopedagog med slikke genseren og hatta" Ho ho ho...
De norska männen är bredaxlade och rödvita i hyn. Har lockigt blont hår och fjällvita leenden. De har plump men harmlös humor och är snygga på ett dressmanaktigt sätt.
De norska kvinnorna är kurviga och tidlösa. En tonåring jag träffade visade sig vara 27 år och en gång blandade jag ihop en mor med hennes dotter. De är självsäkra, smarta och snygga utan att vara nedlåtande som självsäkra, smarta, snygga svenskor ofta är. Gemensamt för norrmän och norskor är att de ser friska och sunda ut. Som att de vore uppfödda på fjordlax och källvatten och gått på en fyramils tur varje morgon sen de började grundskolan.
Rasbiologi åsido känns det som att den norska befolkningen vet en högre mån av hut än den svenska. Och även om jag kan uppleva en visst gullfånigt skimmer över det norska kusendet (Uttalas kose och betyder typ mysa) kommer Norge alltid vara ett resmål jag gärna återvänder till och varmt rekomenderar som ett alternativ till Gran Canaria eller Phuket.

(Jävlar i havet. Jag tror jag lyckades skriva en positiv krönika)










  Lille lokifer