Loke




Lokes maillista:

Om Nyår.


Om Nyår.

Två saker som var bättre med att bo i tätorten i Dalarna än i storstaden Göteborg var midsommarafton och nyårsafton. Inte bara för det faktum att det spelas en hel del fiol, restes en hel del majstänger och dansades i vita sommarklänningar med blomkransar runt håret precis som på Zorntavlorna utan även för att man faktiskt la ner en hel del energi på festligheterna kring dessa högtider. Jag minns med värme hur min gode vän Björn Nordström (numera skäggig pappa i Uppsalas förort) vid nyår brukade öppna sina föräldrars hem och barskåp och ställa till med kalas så det hette duga. Huset låg i byn Aspeboda utanför Falun och för att ta sig dit behövde man antingen åka kommunalt och promenera en bra bit eller bli skjutsad. Detta hindrade dock inte det sturska dalfolket. Hit drog nu ynglingar och möer i stora skaror ifrån Falun, Sundborn och Svärdsjö med kassar klingande av hembräntbuteljer och langade ölflaskor.

Vi samlades ganska tidigt och firandet brukade inledas med bastubad. Här korkades det så klart upp och med hjälp av vätskebristen som bastu innebär var vi prydligt på arslet redan vid början av kvällen. Efter detta åt vi, höll tal och skålade och sedan brakade helvetet lös. Det var ett hedniskt firande av rang där det brottades, dansades, nakenbadades i snön, skrålades och fan vet vad. Det brukade åka fram fioler och diverse andra instrument och överraskande nog kunde man ofta hitta mig med en gitarr i något hörn. Vid tolvslaget hölls det åter tal och så räknades det ner. Ofta en två, tre gånger efterssom ingen hade egentlig koll på exakt vad klockan var. Ciggarrer och raketer tändes och det var ett jublande, kramande och hånglande utan gräns. Kärlekskalas helt enkelt.

På småtimmarna började folk falla ikull och efterssom det inte fanns en snöbolls chans i helvetet att ta sig hem hade bror Nordström lagt ut madrasser över hela källarvåningen på vilka gästerna kunde övernatta. Den något oorganiserade övernattningen ledde till sängkamrater man kanske inte hade gissat på och detta ledde ju såklart i sin tur till att det nya året inleddes på bästa sätt.
Jag tror faktiskt att insikten i att det inte fanns någonstans att "dra vidare" och att vi snällt fick festa tills man stupade gjorde att folk blev avslappnade och hängivna. Begränsningar som skapar möjligheter och sånt ni vet.

Ja, det var tider det.

Nu hände det såklart en massa skit också i form av otrohet, spyor, mindre slagsmål, svartsjuka, gråt och sånt men det har den mänskliga hjärnan fiffigt nog raderat ur minnet. Förutom gången då Oturs-Jens trillade ner för källartrappan och tog emot sig med pannan. Ho ho ho! Fan, vad han blödde!

Här i Göteborg ringer alla till alla i panik och frågar var festen är och ifall man på nåder får titta förbi. Men tyvärr är det ju inte mycket till fest. Mer som en förfest med lite finare kläder och lite bubblor i vinet. Visst blir det kalas men det är det ju ganska ofta i stan och just nyår sticker inte ut särskilt mycket. Och sen är ju mobilen blockerad av alla som sms:ar och inte fan går det att få tag på en taxi och buhuu och det var bättre förr. I år ska jag hålla bror Nordström och Anna Burgas (en kulla som ställde till med liknande backanaler) i minnet när vi står och huttrar på Hisingen eller vad det nu blir. Jag har såklart ingen aning om vart jag ska och kommer ringa alla jag känner och fråga var festen är.

Gott Nytt År på er my precious(es?) och lova inte för mycket.
Det är trist att bli besviken på sig själv.
Vi ses 2008!











  Lille lokifer