Loke




Lokes maillista:

Om Göteborg - del 1


Om Göteborg - del 1

Det är ingen hemlighet att jag bor i Sveriges framstjärt Göteborg. Det har jag gjort i elva år och kommer sannolikt göra det i en massa år till. Jag har alltid haft en anknytning till stan. Redan som liten koppartott hade jag släkt här i min vackra äldsta syster och dessutom hade min lilla mor bott här i början av sitt vuxna liv. Jag skulle egentligen ha gått gymnasiet här (på Hvitfeldska för er som vet vad det är. Ho ho! Det hade ju just varit snyggt) men valde helt egenmäktigt att skjuta upp söderflykten till förmån för Falun. Ett av mina bästa beslut någonsin för övrigt men nu var det inte Falun jag skulle dryfta.

Göteborg. Smaka på ordet! Jag tror mig veta vad de sjuttiofem procent av er som inte bor i Sthlm tänker; Goa göbbar! Håkan Hellström! Den saltstänkta västkusten! Taube! Feskebåt! Liseberg!
Och så den där trevliga dialekten som omfamnar hela härligheten likt en varm halsduk.
Och för all del, Göteborg ÄR en väldigt trevlig stad. Men varför? Varför är götelaborgarna så glada och öppnar och trevliga?
Jag menar stan är ju trots allt den regnigaste i Sverige med ungefär lika många soltimmar som Arjeplog om midvintern. Vi tuffar fram i spårvagnar som har en snitthastighet på 7 km/timmen (SANT!) i den mest segregerade stan i landet och duckar för gangsterkulorna medan vi mumsar usel kebab till överpris. Och vattnet sen? Vad som skulle kunna varit ett fantastiskt promenadstråk längst Göta älv är på södra sidan färjeterminal och på norra "Science Park" och ni fattar ju hur sexigt det är. Faktum är att vi har så mycket avgaser i luften att byggfirmorna blir vägrade bygglov i vissa centrala delar av stan för att det skulle vara rent hälsofarligt att bo i de områdena. Vi har en Mammons tempel som saknar motsvarighet i form av Nordstan där småbarnsmammorna är så stressade att de emellanåt drar kniv när Greenpeace-idealisterna gör sina blyga försök att fånga deras uppmärksamhet.
Och glöm krogen! Vill du ta en pilsner på en vardag efter kl. 23 har du i stort sett samma utbud som i Vimmerby och på helgerna kan du antingen: A. Hyra en Idol 2005-kostym och försöka suga dig in på någon av de svettstinkande, maffiaägda trendkrogarna på Avenyn, B. Trängas med stans samlade Emo-kids och kulturellt medvetna medelklass på Andra Långgatan eller C. sätta dig på en parkbänk med en flaska Finlandia och en pava Baileys. Observera dock att vid 03:00 är kalaset slut och det är bara att knö sig in i vagnen och rulla hem i 7 km/timmen. Om du inte hellre tar en nattlig promenad genom någon av våldtäktsparkerna förstås. (Belys Hagaparken och Bältesspännaren som vore de flygterminaler för i helvete!)

Så hur kommer det sig att Göteborgarna ändå är på sitt lediga avspända humör och alltid har ett leende och en käck kommentar till övers? Hur kan de vara så goa?

Svar: Det är de inte!

Läs fortsättningen av min högst ovetenskapliga analys av den självuppfyllande myten om Gbg om några dagar.

Love
Loke









  Lille lokifer