Loke




Lokes maillista:

Om 2010


Om 2010

Ok! Jag ger mig själv en ny chans att komma igång med krönikeskrivandet lite mer kontinuerligt. Jag har flera gånger fått feeling att köra på och sen slutat efter ett par texter. Boven i dramat heter prestationsångest och för att undvika denna bov prövar jag en ny approach. Jag skriver helt enkelt en krönika i veckan under 2011. Händer det något storslaget och romantiskt eller i vart fall intressant kommer texten bli därefter. Är det mer regn och rutin blir krönikan kanske inte lika underhållande.
Och på detta sätt har jag således effektivt och enkelt tagit ifrån mig själv skyldigheten att leverera läsvärda krönikor samtidigt som jag förbundit mig till att skriva 51 st. Smart!

Jag tänkte börja med att resumera föregående år och vi börjar med highlightsen:
Den mest lysande var att jag spelade på Sveriges största festival Peace and Love. Det var för mig som Undergroundprins rätt skönt att få ett erkännande av den mer offentliga scenen. För även om jag egentligen inte bryr mig nämnvärt över att genomsyntetiska artister och låttexter på mellanstadienivå år efter år hyllas på galor och festivaler så kan jag ibland tjura en del över att jag aldrig får chansen. Det fick jag i år.
Fast den främsta anledningen vilket fick mig att krascha helt efter spelningen var att ni därute var där tillsammans. På mina spelningar brukar det vara allt mellan 20 - 400 personer. Ni finns i hela landet men ni är (dessbättre) utspridda från Jokkmokk till Trelleborg och från Sundsvall till Varberg. Den här magiska julinatten var ni samlade.
Det är en stor, nej en enorm känsla, för en kille som för inte alltför många år sedan stod med en gitarr på en ölhall i Göteborg inför en handfull kompisar, att möta en publik på närmare 2000 människor som alla sjunger med i hans sånger.
Tack älskade ni! Jag kommer aldrig glömma er!

En annan hit var luffen jag gav mig ut på i slutet av Juni. Med en sjukt tung ryggsäck och en gitarr snurrade jag runt i landet utan att riktigt veta var jag skulle ta vägen. Förrän jag allteftersom blev inbjuden hem till folk via hemsida, FB och telefon. Det ska sägas att det är lättare att luffa med iPhone, mobilt bredband och grått SJ-Priokort än det kanske var förra sekelskiftet för jag behövde ju inte gå från gård till gård utan kunde i princip varje morgon styra kosan mot nästa destination. Och om PNL var mäktigt så var det här den positiva motsatsen. Jag kom bokstavligt talat hem till folk och spelade för en bit mat och det folk la i hatten. Jag hamnade hos studenter i Uppsala, i en sommarstuga i Sörmland och på gammelgården i Rättvik för att nämna några nedslag och för första gången på många år upplevde jag det sommarSverige vi är och bör vara så stolta över.

Ok... nu kom jag på hur långrandig jag är så vi delar upp den här krönikan i två delar.
Ta hand om er och varandra.









  Lille lokifer