Loke




Lokes maillista:

Om Boende


Om Boende

Jaha då var det dags igen. Fram med de endast halvt uppackade lådorna, fyll några sopsäckar med smutstvätt och ring Lucas (lucasstark.se) och kolla om han än en gång kan tänka sig att ställa upp med sin Volvokombi och lagliga rätt att köra bil.
Flyttdags igen med andra ord.
Jag har snurrat som en zigenarcirkus under mitt liv. Mitt senaste boende blev inte ens ett halvår långt och mitt rekord på samma ställe är sex år. Om man undantar Landala har jag bott i varenda stadsdel som finns i Göteborg plus två kranskommuner. Förutom det har jag betat av tre städer i Dalarna samt en i Norrbotten. Och nej, det handlar inte om att jag dribblat runt på olika behandlingshem, så nu ställer jag mig frågan varför?
Varför har inte jag satt bo och köpt knivställ och min första designprodukt som de andra barnen i min ålder? Medan en av mina vänner diskuterade boränta under en fika satt jag och funderade på vad det skulle kosta att bo resten av sitt liv på hotell.
Det enkla svaret är att jag aldrig haft ett förstahandskontrakt. Jag har bott i andra hand ett otal gånger och ännu fler i kollektiv som sedermera splittrats. Idel temporära lösningar med andra ord. Och visst är bostadssituationen i Göteborg kärv även om det inte är lika illa som i Stockholm. (Apropå det så är ditt boende tydligen en enorm värdemätare av din person på krogarna på Södermalm. En ung man jag träffade på Sjögräs presenterade sig med sin bostadsadress innan han sa vad han hette. Det är sant!) Så hade jag verkligen velat hitta ett kontinuerligt bo här i stan är det klart att till och med jag hade kunnat lyckas med det. Jag har ändå funnits här i stan med omnejd i elva år. Alltså vill jag inte.
Jag har helt enkelt inte den där "hemma bäst"-känslan i mig. Och det handlar inte om att jag är rädd för det varaktiga eller defenitiva. Jag har bara ingen lust att åka hem.
När jag får hemlängtan har jag ofta mycket svårt att veta riktigt vart jag längtar. Jag kallar Dalarna mitt hemland men när jag säger Dalarna tänker jag mest på den magnifika utsikten över Siljan och Rättviksbron när man åker genom Gärdebyn och där har jag då rakt aldrig bott. Jag kallar Göteborg min hemstad men saknar Stockholm allt som oftast. Jag pratar dialektlöst och i princip alla människor jag varit kär i de senaste åren kommer från den sydligaste delen av Sverige eller från långt söder om Sverige.
Jag avundas de som kommer hem efter en hård dags arbete, slår sig ner i soffan och slappnar av. Någon sådan soffa har inte jag. Och skulle jag ha det så står den inte hemma hos mig utan hos en halvt främmande människa i en stad jag bara passerar igenom.

Men vad jag egentligen ville komma till är att jag behöver någonstans att bo från och med 1:a september. Jag tänker i första hand Göteborg men även Stockholm och Malmö. Jag har inga betalningsanmärkningar och är aldrig hemma. Hör av dig om du har ett första/andra/tredje-handskontrakt till övers. Eller ett kollektiv. Eller en zigenarcirkus.
Du hittar mig under "Kontakt" på denna sida.









  Lille lokifer